Ett litet brev!

Det har jag suttit å skrivit, ett brev med mina innersta tankar till en vän? Vi tappade kontakten för några år sedan. Jag har alltid burit med mig våran vänskap i hjärtat och jag saknar henne!!!! Så nu ligger brevet på bänken redo att postas. Jag ska fixa det i dag, även om det innebär att risken finns att hon inte alls vill ta upp kontakten igen. Men då e det så, då har jag gjort det jag kan.
Barnen e på dagis å jag borde vika tvätten. Notera BORDE!!!!! Men jag känner mig, det kommer förmodligen sluta med att den ligger i några dagar till ; )
Ryggen e något bättre. Det som krävdes va tydligen inte sjukgymnastik utan att sitta på en trä stol uppe på usö å sova i ca 40 min. Hahaha. Jag höll mamma sällskap vid röntgen (inte det bästa sällskapet då jag somnade som sagt) Men oavsätt så blev ryggen bättre: )
Måste handla nya skor nu, min vänstra doja föll bokstavligt talat isär när jag gick till konsum härom kvällen. Det va ju inte det lättaste att ta sig hem med om jag säger så! Så nu får jag knalla runt i mina stövlar som inte direkt är dom skönaste att gå i under en graviditet! Fötterna å vaderna har svullnat så dom sitter åt och det känns som att min högra vrist ska gå av då det e ganska hög klack på dom. Men men sånt e livet. Får skylla mig lite själv då jag inte inhandlat något nytt innan de andra gick sönder! Nä nu ska jag kolla om det finns något godis undangömt i skåpen å lägga mig i soffan en stund!!!!

Ledig dag med Tindra!

Har ätit mys frukost med min lilla tjej i dag! Å så har vi precis ätit en mys glass i soffan till lilla prinsessan. Vi äter hela tiden tror jag. Det känns lite konstigt att ha henne hemma själv, aldeless tyst å lungt, bara hon å jag *kärlek*. Fixade med dagis nu när dom gick ner på 15 timmar så att Tindra har en ledig dag hemma medans Rasmus e på dagis. Hon behöver det. Eller rättaresagt vi behöver det! Jag tror inte vi två varit hemma själva en enda gång sen Rasmus föddes. Det å sen att det kommer en till bebis snart gör att hon inte mått så bra senaste tiden. Nu har vi en dag i veckan själva att umgås å prata å mysa. Hon frågade om Loke i dag. Det var ett tag sen som dom lekte å senast så sov hon över där. Hon vill så järna sova där igen. Jag undrade om inte vi skulle be Loke sova här en gång, men hon vill inte det. För vi har inga hundar å katter att leka med, bara en tråkig, jobbig lillebror.
Var hos sjukgymnasten i går. Fick lite tips på hur jag ska göra för att underlätta för ryggen som fortfarande inte vill bli bra, Bara att inse: Så här ont kommer jag att ha de resterande 4,5 månaderna. Inte roligt men det e bara att bita i hop å le.
Saknar Weronicha massor, längtar ihjäl mig till jul då dom kommer "hem".

Jätte rädd!!!!

I lördags hade jag hit min yngsta syster med son. Ungarna tittade på film å käkade godis i Tindras rum. Vi vuxna satte oss bekvämt i soffan med vårat godis och tittade på en film vi med. Fabian somnade i Tindras säng så Tindra kom ut och satte sig hos oss. Något jag nu vet att jag aldrig mer vill hon ska göra när jag kollar på något. Hon frågade om precis allt, jag höll på att bli tokig!!!!
Tilda och Fabbe gick hem när filmen var slut och Bosse följde dom eftersom att hon trodde att dom skulle bli överfallna i mörkret och spöregnet! Hahahaha vilken idiot går ut i piss väder för att slå ner nån med barnvagn? hon e för rolig hon! Medans Bosse var ute i regnet passade jag på att tända lite ljus i sovrummet och kröp ner under täcket. När han kom hem fick han den glada nyheten att han hade privilegiet att killa mig på ryggen (han e skylldig mig två killningar). Sagt å gjort. Men plöttsligt så insåg han att jag blöder! Jag fattade ingenting och frågade vad han menade, han sa bara igen ÄLSKLING DU BLÖDER!!!!
Då gick det upp ett ljus för mig.Jag for upp ur sängen och bara stirrade på den stora blod fläcken som var på lakanet! Sen for jag in i duschen, tvättade av mig och fick panik! Jag bara visste att nu var det dax för nästa missfall, jag hade känt som ett litet tryck över ärren av snitten jag gjort tidigare men trodde inte att det var något med bebisen. Så där står jag nu med binda och röker på balkongen medans jag inte kan sluta gråta. Bosse försökte trösta så gott han kunde och ville få mig att se lite ljusare på hela grejen, att det kanske inte alls var något fel. Men det var ingen ide att prata med mig. Jag tog en ångest tablett och la mig för att försöka sova. Jag kan ärligt säga att jag var vaken HELA natten! Somnade nån gång vid sju halv åtta. Sov till tio sen ringde jag kvinnokliniken avd.23 direkt jag vaknade! Dom bad mig komma in, ringde pappa som körde in mig. Efter en liten stunds väntan så blev det min tur. Hjärtat slog frivolter. Det var samma läkare som vid förra missfallet. Hon bad mig berätta och sen gjorde hon ultraljud. Efter en låååååååååång tids tystnad så sa hon att allt såg bra ut !!!! Men att det var min moderkaka som var lågt placerad och blockerade nånting (som jag ej minns vad det va) och att den låg och retade vid ärren från mina tidigare snitt. Vilket kan ge massvis med problem med blödningar. Dock var det inte så vanligt så här tidigt i graviditeten så hon ville hålla lite koll på mig i fortsättningen. Om jag får fler blödningar så måste jag åka in, annars skulle jag vänta på kallelse från specialist mödravården. Nu har jag kommit så långt som 15+3. Det går frammåt....

Samma som förr...

Men ändå inte. Jag skrattade högt för mig själv i morse när jag lämnade barnen på dagis. Mötte nämligen en annan mamma som håller på att skola in sina barn på det dagiset. En mamma som jag gick i samma klass som i högstadiet! Hua vad länge sen. Men iallefall, hon var en av dom sk populära tjejerna i skolan, en tjej som hade kroppen, utseendet osv. Jag tillhörde väl nördarna men blev accepterad av alla då jag kände några av innegänget som gick i nian. Hon hade alltid (som sig bör när man är del av innegänget) snygga kläder och bar alltid smink. Jag hade väl aldrig direkt "snygga" kläder och bar aldrig smink. Jag var en häst tjej och hon en av dom som alltid blev bjuden på alla fester. Jag klagar inte!!!!!! Jag älskade att vara i stallet och skulle inte för en miljon byta bort min tid med hästarna. Jag trivdes i skolan och hade många kompisar. Ja självklart så kanske jag då hade önskat att jag oxå hade haft dom coola kläderna och det perfekta utseendet, men jag klarade mig bra ändå. Jag var inne fast ändå ute!!! Hur som hellst så när vi små pratat en stund och gick åt varsitt håll där i grinden så insåg jag att det vi hade i dag var exakt samma roller som då! Hon hade super snygga kläder och sitt långa blonda hår samt lite diskret smink. Jag kommer i slarvigt uppsatt hår (med sveriges fulaste utväxt) rosa mysbyxor som sitter som en säck potatis pga material och urtvätt. En grå lite längre tröja som sticker fram under en gammal fleace jacka som e både trasig och har fläckar som inte går bort. Samt inget smink, snarare påsar under ögonen. Tindra tittade på mig som att jag inte vore klok där jag gick å skrattade för mig själv!! Jag brukar säga till Bosse att folk nog funderar vad han gör med mig, han e alltid välklädd och jag kommer brevid å ser ut som nån jävla bonn- mora som kommer direkt från landet! Hahahaha ja man kan ju inte säga att han tog mig för min underbara mode instinkt och vackra kläder.....

Ensam vaken.

Ja klockan är inte ens nio på kvällen och här sitter jag ensam i köket med alla mina tankar och funderingar. Barnen sover och min kära man var helt slut, färdig så han la sig han med!!!! Vad är det för fel på mig då? undrar jag????? Jag går upp tidigt med barnen på morgonen (lämnar visserligen på dagis ett par timmar). Sen försöker jag plocka lite här hemma. Då dammsugaren inte är helt hundra än så har jag skippat det, sen hämtar jag barn går hem , lagar mat samtidigt som jag försöker underhålla samt kolla barn. Serverar middagen, bla bla bla. Sen kommer kvällen. Dax att natta barn, kolla tv och nån gång mellan elva och halv ett blir det till att släpa sig i säng. Sen springer jag mellan två barn som envisas med att vakna och krångla fram tills klockan halv fyra cirkus!!! Mellan halv fem och sex så har skit bebis (gulligt menat) en förmåga att vakna för han tycker det e morgon!!!!! *MORR*
Jag vägrar ta upp honom före sju, så då börjar springandet om. Samtidigt får jag inte glömma alla toa besök jag gör oxå under natten utan att Tindra eller Rasmus väcker mig! Det e bebisen i magen som trycker på! Jag om nån borde vara helt färdig! Vilket jag nog är om jag känner efter, men det vågar jag fan inte göra. Nå ja vi får väl se hur länge jag orkar hålla på så här innan mitt psyke sviker; )
Jag blev lite besviken i går när jag insåg att vi inte kan åka till Osra på bröllopet vi e bjudna på! Hade så järna velat vara där på deras dag, men tåg för oss skulle kosta över 2000 kr och det e pengar vi inte har! Jag tycker så mycket om dessa människor, även om vi inte umgås dagligen så är det något hos dom båda som gör att jag verkligen tycker om dom! Men jag skrev till henne att vi mer än järna tar med oss barnen och dom ut efter dom gift sig och har kommit hem igen på stan för att gå ut å käka något gott och bara ha trevligt! Ska göra ett fint kort och köpa bröllops present iallefall.
Har äntligen pratat med min älskae lillstrumpa. Hon har lite tråkigt på nya stället, men för övrigt gick väl det mesta bra! Kom på mig själv med att nästan börja gråta i måndags när dagis började igen. Går ju alltid vägen förbi hennes lägenhet och tänkte ringa på för att säga åt henne sätta på kaffe!!!! Sen insåg jag att det inte e möjligt! Lite ledsamt faktist.
Nej nu ska jag sätta mig i soffan å glo på litvet på bb. Så jag får tjuta lite. Kan inte hjälpa det men det gör jag varje gång paren får sina bebisar!!!! Kan det vara hormoner i luften????

Det händer mycket nu.

Jag vet inte om jag gör rätt i det beslut jag tror jag bestämt mig för att ta, den som lever får se! Jag har "fått jobb" som tim vik. för att arbeta som personligassistent! Jag ska höra med försäkringskassan om vilande sjuersättning är något jag kan utnyttja eller om jag måste avsäga mig den helt. Det som oroar mig mest är att jag inte ska komma upp i tillräkligt mycket timmar så jag går flera tusen back! Men man måste ju börja någonstans eller hur?! Det löser sig till det bästa på något vis.
I graviditeten har jag lyckats klara 11 veckor och fyra dagar. Är lite nervös för det har kännts lite obehagligt till och från, men jag ska inte gå å tänka att det kommer hända något. Det är bara att stressa upp sig i onödan. Var hos barnmorskan i går , jag har bara gått upp 1,3 kilo på dom här tre månaderna å det är ju jätte bra. Med tanke på hur mycket jag vräker i mig så borde jag ha ökat betydligt mer!

Saknar Weronicha och barnen så det gör ont. Mamma hade pratat med dom förut å det hade gått bra med allt. Hon skulle ringa mig i morgon, jag längtar ihjäl mig.

Ont i mitt hjärta.

Jag är så fruktansvärt ledsen och har gråtit i omgångar hela dagen! Det är torsdagen den 29:e juli, dagen då min syster/ bästa vän tog sina barn och saker för att flytta till Gotland.....
Jag är helt otröstlig, och det som känns värst är att jag inte hann krama om henne och säga hej då!!!!
Mamma och jag såg till alla barnen under bärning av möbler och kartonger. Det öser ner och har gjort hela dagen vilket resulterade i att vi blev hemma hos mig med ungarna och inte på Werras gård under tiden. Helt plöttsligt var det dax för mamma att köra tillbaka Molly och Leo. Sen var dom liksom borta...
Jag kunde inte ringa henne för jag tjöt ju hela tiden, det hade inte gått att prata med mig. Men jag messade henne att jag älskar henne och att jag kommer sakna dom massor och självklart att jag hade velat säga ett ordentligt hej då!
HEJ DÅ MIN BÄSTA VÄN VI SES TILL JUL.
FAAAAAAAAAAAAAAAAN vad dåligt jag mår nu.....