onsdag 27 januari 2010

Baaaaaaaah!!







Det har varit en jäkla skit dag i dag. Skulle ju då promt ge mig på att byta rum med Tindra alldeles själv av någon fruktansvärt dum anledning?! Efter att jag tömt mitt å Bosses sovrum som gick relativt snabbt så började jag med Tindra säng. Där började allt gå åt skogen. Insåg desperat att man bör vara två för att skruva isär sängen, men då var jag redan i full gång. Så efter att den nästintill brakade sönder helt så hade jag ett par hysteriska anfall som innehöll både gråt och svordommar!!!! Jag är glad över att jag var ensam hemma... Efter ca en timme så hade jag fått isär skiten och fraktade den till hennes nya rum. Började febrilt försöka skruva ihop den. Då mitt i min förvirring så ringer min man å säger att han kanske skulle komma hem tidigare för att han inte mår så bra!!!!!! PANIK!



Inte nog med att han ska komma hem till en lägenhet som har möbler och leksaker precis överallt så insåg jag att det skulle hämtas tidigare på dagis oxå!!! Jag fick i hop sängen å ställde den på sin plats, sen var det bara att börja å bära resterande möbler som skull få plats i rummet!!! Möbler på sina rätta ställen, då var det ju bara en miljon leksaker som skulle in oxå!!!



PUST!, svetten lackade på mig när jag började skruva ihop våran säng på sin plats. Bosse kom hem å hjälpte mig med madrasserna och byrån!!!! Sen stressa iväg till dagis medans jag insåg att jag tydligen inte hunnit äta något heller. Nåja BVC väntade. Prick halv två klev jag in på Tindra avdelning å hon bara VÄGRAR klä sig för hon ville faktist inte gå hem!!! Tjooooooo hoooooooo grattis till dig gumman att du äntligen börjat trivas men måste du göra det just i dag när man har ganska skit bråttom. Efter mycket om å men så fick jag på henne kläderna så vi kunde hämta Rasmus. Vi hann i tid! Stressa tillbaka hem för att fortsätta göra klart det jag påbörjat. Sen blev det någonstans bara värre åvärre. Jag lagade mat, plockade saker, böt gardiner å tittade till två barn som praktiskt taget satt som klistrade runt mina ben!!!!! IM SO SORRY men då blir man lätt lite hysterisks arg. Jo jag vet, jag vet..... Jag har en man som kanske kunde ha hittat lite ork att hjälpa till åtminstonde med barnen!!!! Men han va ju sjuk!!!! Å vi vet väl alla att när en man e sjuk ....



Jävla karlar ett släkte för sig e dom.... Nåja det blir väl bra det där nån gång. Jag har ju varvat ner ett tag i soffan nu så arg e jag inte längre. Nu har jag gått tillbaka till att bara vara lite bitter...; )