tisdag 10 maj 2011

Glad

Men samtidigt nervös. Jag satte mig och sökte jobb i dag. Fick napp på första som jag hörde av mig till. Natt jobb som usk:a. Det är något jag alltid velat prova på, så nu när det gäller sommaren så tänkte jag att det är en bra chans för att verkligen se om jag pallar det. Ska på intervjuv på torsdag. Jag hoppas så innerligt att dom säger att jag får jobbet samtidigt som jag är totalt livrädd. Jag har liksom gått hemma i åtta år nu. Jag lider av socialfobi med panik ångest!!!!! Har kommit långt på vägen och jag mår mycket bättre nu än för några år sen, men bara tanken på att jag ska träffa nytt folk, att jag måste vara duktig på jobbet (vilket jag vet att jag är ), att jag måste åka buss varje dag. Sånt får mig att må så dåligt. Sen ska vi inte tala om ångesten jag känner för att lämna mina barn om ni miss förstår mig rätt! Jag VET att Bosse klarar av detta, men han kommer inte göra på mitt sätt som dom är vana vid. Det är alltid jag som varit hemma så det görs ju på mitt sätt. Jag vill inte att han ska göra på något annat sätt som sätter igång bråk mellan honom å barnen. Det är klart att dom vänjer sig vid att pappa ska vara hemma och att han kommer klara det galant. Men jag funkar så. Mår jätte dåligt över att inte kunna vara där 24/7 för dom som jag alltid annars är.
Men som sagt så har jag ju inte fått jobbet än, men bara tanken gör mig lite illa till mods. Och så måste jag ju oxå tillägga att jag verkligen känner att jag behöver komma ut å jobba, andas lite annan luft än den här hemma och som sagt: min stora skräck ATT TRÄFFA NYTT FOLK!!!!!!