När ska det ta slut...

Börjar bli rätt så trött på det här med sjukdommar. Är det inte jag som ligger sjuk så är det lilla pluttan. Nu är det dax igen, förmodligen ännu en lunginflammation!!!! Det är knappt en månad sen som hon slutade med pencelinet för öronen. Å nu får hon det förmodligen igen. Stackars min lilla tjej. Alltid sjuk. Överdriver inte om jag säger att hon varit frisk ca: 3 månader på 3 år. Inte konstigt att man känner sig slut som människa i bland. Något positivt är ju att jag klarade teori provet i tisdags!!! Det var länge sen som jag var så glad!!!!!! Snart så har jag mitt körkort, det är efterlängtat. Började om med bantningen i dag.... kan jag hålla det i en dag kanske den här gången? Har ju skaffat mig ett gym kort nu i allefall. Det är ju ett steg i rätt riktning......

usch.....

Vad jag tycker synd om mig själv!!!!Har ju legat nu i tre veckor med världens förkylning. Den vill bara inte ge med sig... Mitt vänster öga började i går morse rinna å svullna lite så jag ringde vård centralen, fick en tid till distriktsköterskan i dag. Under efter middan svullna det mer å i går kväll så bara forsa det tårar ur det å jag kunde öppna ögat någon millimeter endast. Kom till sköterskan i dag, hon hämtade en läkare på en gång!!!! Oj, oj,oj vilken dunder kur av penselin jag fick å ögon droppar! En jättekraftig inflammation i ögats slemhinnor var det jag fått. Har tagit kort på det men lägger inte ut dom, det är så groteska kort. Ser ut som att jag åkt på världens fetaste smäll......

å så va det det där med vikten.....

Varför ska jag alltid ha sån vikt noja?? Jag är den jag är å jag ser ut som jag gör! Tänk vad underbart att kunna tänka så om sig själv hela tiden. Men så är dock inte fallet för mig, har hela livet varit en mullig tjej. Vissa perioder har jag vägt lite mindre än andra och så har jag oxå godis noja vissa månader. Hade jag alltid sett ut som en liten tunn sticka å ökat i vikt så är det väl en sak att man mår dåligt över att man blivit lite rund, men jag som alltid haft hull på kroppen borde väl nu efter att ha levt i snart 31 år vara van vid mitt utseende!!??!! Mitt problem ligger nog inte så mycket i maten, jag äter frukost lunch å middag...... mitt problem är allt jävla godis å glass jag trycker i mig. Förra sommaren så gick jag ner 23 kilo, å jag var så lycklig. Hade visserligen fått medicinsk hjälp (reductil) men jag mådde så bra. Kunde ha snygga kläder, orkade leka mer med T. Livet lekte jag vågade mig tom ut i bikini för första gången i mitt liv!!!!! Sen slutade jag med reductilen eftersom att jag inte tyckte att dom gav någon effekt längre. Och simsallabim så hade jag lyckats gå upp tio av de 23 kilona, å det på bara 7 månader!!!!! Jag har ett sånt kraftigt socker beroende att jag blir manisk, otrevlig, och rent utsagt helt hysterisk om jag inte får mitt söt sug stillat!!!! Mår så fruktansvärt dåligt över det här med vikten att jag många nätter gråtit mig till sömns. Min man blir ju helt galen på mig, han älskar mig för den jag är och hur jag ser ut så varför kan jag inte göra det själv då???? Vill inte heller ge barnen vikt noja, men det kommer ju att ske automatiskt om jag fortsätter så här. Nu i dag började jag för sjuttio elfte gången sen nyår med att försöka intala mig om att nu ska jag sluta äta godis...... Jag kan bara hoppas på att det går bättre denna gång, å jag ska verkligen ge allt jag har för att det ska funka. Vi är några tjejer som startat våran egen vikt klubb. Dvs man betalar tio kronor vid varje vägning som sker varannan vecka. Det är tjugo kronor böter om man ökat i vikt. Jag har stått still nu på mina 85 kilo i en å en halv månad, medans alla andra börjar minska drastiskt!!!!! Jag är glad för deras skull men det börjar kännas hopplöst........ Nu ska jag verkligen försöka nå mitt mål å gå ner de tio kilo jag gått upp. Håll en tumme för mig!!!!!!

snörvel.....

Är så fruktansvärt trött på förkylning nu. Har nu snörvlat å snytit mig i snart tre veckor. Orkar fan inte med det här längre, tillråga på allt så fick jag feber i dag igen!! Har ont i varenda led som finns i kroppen (normalt sett bara i hälften). Humöret blir ju inte det bästa heller, tycker faktiskt lite synd om min kära familj som tvingas stå ut med mig å mitt gnäll ; )
Förr brukade jag alltid skoja lite när det var sjukdom eller annat som gick fel: nå ja det går över tills jag gifter mig!!!!!!! Så va fasiken gör jag nu då?? jag är ju redan gift, får hoppas att det går över så småning om ändå....