torsdag 20 mars 2014

Ensam

Ibland känner jag mig så ensam. Trots att jag ha mina barn, en underbar familj som alltid ställer upp och ett fåtal vänner jag verkligen kan säga att jag älskar. Trots det så kommer den här känslan ganska ofta. Och mer den senaste tiden. Jag går här och känner mig bedrövligt ensam. Kanske är det en period bara , hoppas det.
Ska gå brevid i morgon på boendet i sannahed.7-16. Spännande å nervöst. Får ta en sväng dit sen när jag kört hem pojkarna till Bosse så jag hittar dit. Vore ju inte så roligt att komma försent för att jag kör vilse! Mina plantor har börjat växa. Det trodde jag faktist inte att dom skulle. Hoppas att det blir lök å tomater nu oxå.
Skäms lite över att jag vabbat hela veckan. Jag har känslan av att jag inte får vara kvar efter maj månad. Fan att allt skulle krångla till sig redan från början. Känns inte alls bra.  Tror att jag borde ha väntat med att sluta på natten tills jag blivit inlasad å tills jag fått dagis här i kumla. Gjorde nog bort mig rjält där. Men nu är det som det är. Finns ingen återvändo. Natten har jag sumpat totalt, kommer aldrig mer att vara Välkommen där. Varför ska livet vara så jävla svårt å komplicerat hela tiden? Det känns som att jag blir straffad för något. Men vad???
Skit samma nu ska jag sätta mig i soffan hos bröderna bus å glo på ninjago.