måndag 28 juni 2010

7veckor

Idag e det exakt sju veckor in i graviditeten, så nu går jag in i vecka åtta! Har inte riktigt vågat lita på att det här kommer att ta sig än, har ju redan haft tre missfall. Vågar inte hoppas på förmycket än. Men bra mår jag iaf, illamåendet har börjat ge med sig å det e jäkligt skönt. Om fem veckor så flyttar min älskade syster med sina underbara barn. Jag tycker det känns tomt redan nu, det e som att man på något vis försöker vänja sig vid tanken. SNYFT!!!!!!! Fan vad jag kommer att sakna henne.

Har suttit i några dagar nu å funderat på om en av mina vänner e sur på mig för något, hon har inte hört av sig på ett tag å när jag ringt å messat har hon inte svarat på något av det? Jag vet bara inte vad jag kan ha gjort. Det känns jätte tråkigt att fundera över sånt. Jag kanske bara inbillar mig, jag får väl hoppas att hon i så fall skulle vara så rak å ärlig att hon sa något till mig om så var fallet!? Nå ja hon hör väl av sig inom sin tid.

onsdag 23 juni 2010

Hur tänker öbo?

Jag ringde Öbo här i förra veckan pga att jag känner mig lite lurad. Vi har bott i den här lägenheten snart ett år och så säljer dom ut lägenheterna! Vi kan inte mer än söka andra lägenheter även om vi inte har en chans att få dom då våra poäng blev nollade i samband med flytten. Jag sa till tanten jag blev inkopplad till att jag vill ha tillbaka mina poäng eftersom att jag inte fick nån information om utförsäljning då vi skrev kontrakt! Jag sa att jag känner mig lurad å att vi inte tagit den här lägenheten om vi vetat att dom skulle säljas. Svaret jag fick då av henne var att förra sommaren hade dom ingen aning om att det skulle bli nån sån här affär! Det gick absolut INTE att få några poäng tillbaka. Då undrar jag nu följande:
Hur mycket betyder vi hyresgäster för Öbo? Med tanke på att det e det dom pratar om hela tiden, vad jag förstått så har dom tjänat 4 miljoner kronor på denna utfösäljning, å dom vill påstå att dom inte visste för ett år sedan hade detta i åtanke? Konstigt, att dom bara hux flux på ett par månader kom på att göra detta!!!! Det gör mig så jävla förbannad. Så lite brydde dom sig! Jag kommer inte ge mig utan kamp, jag ska ha mina poäng tillbaka om det så ska va det sista jag gör här i livet! Önskar att vi bara kunde hitta ett hus att hyra så man slapp detta jävla tjaffs med Öbo kärringar å gubbar...

måndag 21 juni 2010

En inneboende...


För en tid sen så fick jag reda på att jag e gravid! Jag är så underbart lycklig men samtidigt rädd för hur allt ska bli. Jag är medveten om att det självklart kommer att bli en aningen jobbigare med tre barn, men kärleken till ett så underbart mirakel är det som verkligen är störst i världen! Jag går in i vecka sju nu så jag ska inte ropa hej än, men denna gång så känns det som att det e meningen att vi ska få behålla det här barnet. Jag hoppas så hårt å så innerligt att det blir så, Har redan talat om det för Tindra, hon blev glad trots att hon skrikit rakt ut NEJ ALDRIG I LIVET när vi frågat om hon inte vill ha ett syskon till! Nu berättar hon stolt att mamma har en bebis i magen för alla hon kan! Jag har självklart talat om för henne att det fortfarande kan finnas en chans att det inte blir någon bebis, å hon har varit med om det förut två gånger så det va inge konstigt att jag sa så! Jag är så nyfiken på vad det här är för en liten sak, kille/tjej? Något jag har bestämt är att jag inte ska gå upp 25 kilo denna gång som jag gjorde med Rasmus. Det var fruktansvärt vad stor jag blev, å så vägde han ju nästan fem kilo när han såg världen första gången!!!! Med Tindra blev hela jag smal förutom magen, gick endast upp 12 kilo med henne å det e en lagom vikt tycker jag. Så om det här tar sig å vi får en liten bebis i Februari nästa år så ska det bli intresant att se hur mycket jag ökat!!!! Fortsättning om denna graviditet kommer ....

fredag 4 juni 2010

En bra dag.


Det har varit en helt underbar dag i dag, inget bråk under morgonen (inte i går morse heller), skulle ha lämnat barnen på dagis vid nio men vi var klara att gå redan vid halv åtta så det fick bli tidigare! Gick till min syster (myspysivitt) å drack lite kaffe. Passade på att ringa barnkliniken då jag inte hört något från dietisten ang. Rasmus. Han fick ju diagnosen gluten OCH laktos! Kändes himla bra att jag gjorde det. Hon sa åt mig att omedelbart sluta med ta bort gluten å laktos från hans kost. Tydligen så får inte en läkare säga åt en mamma att bara ta bort sånt. Istället för remiss till dietist skulle han ha skickat remissen till en läkare på barn. Det måste göras en grundlig utredning när det gäller gluten och barn. Laktos skulle vara nästintill omöjligt för Rasmus att ha, därimot kunde hon tro att det handlade om komjölks allergi!!!!! Men för att tarmarna inte ska läka ihop (om det är gluten) så får jag inte ta bort sånt från maten. Då ser dom ju inte vid undersökningen om han e sjuk! Jag blir nästan förvirrad själv av det jag skriver nu xD
Satte mig på bussen och åkte till körskolan, hade en dubbel lektion inbokad. Hade det förra gången med och det gick jätte bra. Men i dag så gick det mer än bra!!!!!! Självklart så gjorde jag några tabbar när jag stressade upp mig, men min lärare skrev med STORA bokstäver i sina papper: JÄTTE BRA KÖRNING!!!!!! Jag känner för första gången sen jag började med det här att jag verkligen kan och vill ta körkort. Det börjar tom nästan att vara roligt, förut så var det bara en plåga eftersom att jag inte kunde slappna av överhuvud taget. Nu i kväll så grillade vi, fick magknip. Men det gör inte så mycket då det varit en så himla bra dag <3

tisdag 1 juni 2010

Mitt hjärta brast...





Jag har haft det lite kämpigt med min lilla tjej igen ett tag, hon vill inte gå upp på mornarna vilket leder till bråk i slutänden. Å vid läggning spelar det ingen roll vad jag gör för det blir high life här! Har försökt att prata med henne så många gånger om vårat beteende mot varandra men hon bara söår döv örat till. I kväll så sprang hon upp tusen gånger å jag blev till slut arg å skällde på henne. Hon la sig å började ropa på mig istället för att springa fram å tillbaka. Tillslut blev jag jätte arg å gick in till henne. Efter en stunds skällande började jag gråta för jag såg i hennes ögon hur ledsen hon blev! Jag ser det ofta i hennes ögon, men hon funkar på det sättet att när jag försöker fråga och prata med henne om vad som e fel eller vad hon e arg, ledsen eller besviken på så skojar hon bort allt. Så gör hon jämt. Jag har hört många gånger av människor som står mig nära att när dom sagt ifrån på skarpen så blir hon helt tom i blicken å får ett osäkert leende. Hon talar aldrig om vad som bekymmrar henne eller vad som gör henne arg osv. Allt jag någonsin fått till svar sen den dagen hon började prata är: jag vet inte! Det spelaar ingen roll vad det handlar om. Vill jag veta vad som hänt under dagen så vet hon inte, vill jag veta varför hon gjorde något dumt så vet hon inte, vill jag veta varför hon e ledsen å gråter så vet hon inte. Så håller det på. Men nu i kväll när jag såg hennes ögon så började jag att gråta, det gjorde så ont i mig att se hur ledsen hon va och när hon frågade varför jag grät så sa jag som det va. Att jag blir så ledsen i hjärtat å själen av att se hur dåligt hon mår och att hon inte vill prata med mig! Självklart fick jag det osäkra leendet innan hon försökte skratta bort mina ord samtidigt som hon försökte intala mig att hon inte alls var ledsen. Jag kontrade snabbt med att säga att sådant såg mammaor å pappor i sina barns ögon. Hon satte sig upp å stirrade upp på väggen. Sen va hon tyst en stund innan hon pekade på korten på sig själv som bebis- två års ålder å sa: Där e jag liten!!! Jaa, svarade jag osäkert för jag viste inte riktigt vad som skulle komma sen. Då högg hon dolken rakt i mitt hjärta och vred om en miljon varv. Hon sa: När jag va så där liten då tyckte ni om mig!!!!!!! VA?????? gråten snörpte åt strupen på mig å hon fortsatte: ja när jag va så liten så tyckte ni om mig det gör ni inte längre!!!!
Jag ville bara dö, tårarna rann i floder ner för mina kinder medans jag frågade om hon verkligen trodde det va så. Jag såg att hon menade det. Jag såg hur hela hon blev en liten trasa av osäkerhet. Gråtandes talade jag om för henne att jag samtidigt blev glad å ledsen över att hon sa så. Hade hon inte sagt det hade jag inte haft en aning om att hon går och känner så, medans mitt hjärta brast över att hör en sån sak. Det fick mig att börja fundera på varför jag haft sånna problem med henne. Om hon nu inte tror att vi tycker om henne så e det ju inte så konstigt att hon beter sig där efter. Detta blev en vakna upp signal för mig. Det e dax att ta å rannsaka sig själv å se hur jag igentligen beter mig själv. Jag vet att jag inte e perfekt men jag vet oxå att jag inte är någon dålig mamma. Självklart gör jag min fel i uppfostran men jag skulle aldrig göra något som sårade mina barn på flit. Jag vet att hon älskar mig, å jag älskar henne mer än livet själv. Skulle gå i döden för henne. Men om hon upplever det på det viset så e det dax för en mega STOR förändring. Jag vill inte att hon ska minnas tillbaka på sin barndom å mig som mamma som skit, jag vill att hon ska ha fina roliga minnen av den och mig! Nu vet jag att vi har bra stunder med så hon tycker nog inte så hela tiden. Men nu vet jag att detta e början på en bättre tid för oss. Haon förstog nog nu att det lönar sig att prata i bland. Jag hoppas att hon fortsätter med det oavsätt om det e något positivt eller negativt honkänner. Det kommer förmodligen att ta sin tid men nu e vi på rätt väg. Jag älskar min lilla pluttitutta <3 <3 <3 <3 <3