Hur länge orkar jag? Känns som att en kollaps är nära. Jsg känner det både i kropp å själ. Jobbigt att nå så här. Men att varje dag dra på sig ett falskt leende å åka till ett jobb som kostar mig ner i bensin än jag får ut i lön känns väl så där, att flrsöka att inte gnälla flr mycket om migränen eller ryggen ( de som känner mig tycker nog att det e det enda jag gör) känns inte heller helt ok. Jag gåromkring och känner nig kedsen å deppig men det visar jag inte utåt. Jag skrattar när människor är runt omkring mig å verkligen försöker vara en glad person. Men hemma så gråter jag nästan hela tiden. Känns son att allt bara gått utför sen jag valde att sluta jobba natten. Har ingen lust att böna å be om en rad på natten igen men just nu tror jag inte att jag har så mycket andra val. Jag är fortfarande alltid trött så om jag får natt igen gör ju ibte det någon skillnad. Jag äter nästan mer fel nu än innan jag slutade på natten. Jag har fortfarande mina sömnproblem. Barnen har jag visserligen oftare nu än förut å det är väl det som är bättre. Men även om jag trivs där jag är nu så känns det fel på något sätt. Känns som att det kommer sluta med att jag sitter utan jobb å sjukskriven igen. Ångesten blir värre för varje dag å jag vill inte hamna där jag var förut vill inte! !! Men dom säger man ska tänka positivt så jag får väl försöka med det. Det kan väl inte bli sämre.
Bröderna bus kom till mig idag. Har längtat så himla mycket efter dom.dom blir så glada när jag kommer å hämtar dom på dagis. Vi satte oss å måla lite påskabrev . Det e ju snart påsk. I år får bosse fylla påskäggen. Jag e ju som sagt fattigast i sverige nu. Snart greys å sen sova.
