Då var jag här igen...

Insåg helt plöttsligt att det har hunnit gå nästan två år sen jag påbörjade det här med bloggande! Oj så dålig jag varit på att uppdatera den ; )
Minnet är bra men kort. Försökte mig på att lägga till annonser på sidan men jag är ju inte direkt teknisk så vi får väl se om det funkar! Annars får jag väl ta hjälp av min söta syster som oxå nu börjat blogga. Det kanske inte är min grej det här. Man ska ju ha tid för att sätta sig ner och skriva, det har jag på kvällar, men då är jag så slut i både kropp och huvud att jag oftast bara kollar min mail och face book lite snabbt innan jag försöker få någon timmas sömn innan lilleman vaknar av hostan. Det är inte bara bara att ha sjuka barn hela tiden!
Undrar ibland vad jag gjort för att förtjäna detta! Älskar mina barn över allt annat, men när då den första börjar bli stor och någurlunda frisk så börjar den lilla. Han var ju tre månader när vi började åka till akuten pga andningssvårigheter och krupp hosta. Nu ett år senare så har dom kommit fram till att dom TROR han har astma! Suck säger jag bara, vården i dag är inte vad den borde vara enligt mig!! Väntar på återbesök till läkaren, men när det händer vet man ju aldrig.
Jag ska försöka uppdatera den här bloggen lite oftare än tre ggr vartannat år. Men jag tror ju inte det spelar någon roll, det är nog inte så många som läser den här skiten än då!
Tills nästa inlägg får ni ha det så bra.

Det va ett tag sen!!!!!!!!!

Undras om någon verkligen sitter å läser det man skriver? Skulle vara kul att veta! Nå ja senast jag skrev så hade jag precis blivit gravid igen = ) Jag är fortfarande gravid, har redan hunnit in i vecka 24 å min lilla bebis sparkar å mår bra!! Vi ville ta reda på kön när vi var på ul, men den lille krabaten vill att det ska bli en överraskning. Det huvudsakliga är ju i slutändan att det kommer ut en frisk bebis till oss!!!! Lilla T är förväntansfull, pussar magen å pratar med den. Hon e så gullig, leker att hon har en bebis själv som sparkar i magen. Nä nu ska jag sova lite, pluttan ska till dagis i morgon å jag vill inte försova mig!!!!!

Lycklig....

men rädd! Jag fick för fyra månader sen ett missfall med ganska stora komplikationer. Nu har jag äntligen blivit gravid igen.... Jag är jätte lycklig, men fasansfullt rädd för att det ska gå illa igen!! Vi har länge försökt att skaffa ett syskon till lilla pluttan men det har inte velat ta sig. Nu hoppar jag till av minsta lilla mens smärta, hugg eller stick i livmodern. Inte så konstigt men jag försöker verkligen lägga undan alla negativa tankar om vad som kan hända. Vet att jag ska ta en dag i taget å se allt positivt, jag har ju faktist blivit gravid igen. Jag hoppas och tror att det ska gå bra den här gången.....

En moders instinkt...

Tänk att man som mamma alltid (nåja nästan iaf) har rätt. Som jag misstänkte så var det lunginflammation. Å urinvägsinfektion, å öroninflammation...... Jag tycker så fruktansvärt synd om min lilla prinsessa nu, detblev ju så klart en massa pencelin...... igen. Men nu ska hon dock få vaccineras mot något som hette jätte konstigt, eftersom att hon konstant är sjuk!!!! Funderar på arr skicka henne till dagis i morgon, hon saknar det verkligen. Min underbara tös, JAG ÄLSKAR DIG......

När ska det ta slut...

Börjar bli rätt så trött på det här med sjukdommar. Är det inte jag som ligger sjuk så är det lilla pluttan. Nu är det dax igen, förmodligen ännu en lunginflammation!!!! Det är knappt en månad sen som hon slutade med pencelinet för öronen. Å nu får hon det förmodligen igen. Stackars min lilla tjej. Alltid sjuk. Överdriver inte om jag säger att hon varit frisk ca: 3 månader på 3 år. Inte konstigt att man känner sig slut som människa i bland. Något positivt är ju att jag klarade teori provet i tisdags!!! Det var länge sen som jag var så glad!!!!!! Snart så har jag mitt körkort, det är efterlängtat. Började om med bantningen i dag.... kan jag hålla det i en dag kanske den här gången? Har ju skaffat mig ett gym kort nu i allefall. Det är ju ett steg i rätt riktning......

usch.....

Vad jag tycker synd om mig själv!!!!Har ju legat nu i tre veckor med världens förkylning. Den vill bara inte ge med sig... Mitt vänster öga började i går morse rinna å svullna lite så jag ringde vård centralen, fick en tid till distriktsköterskan i dag. Under efter middan svullna det mer å i går kväll så bara forsa det tårar ur det å jag kunde öppna ögat någon millimeter endast. Kom till sköterskan i dag, hon hämtade en läkare på en gång!!!! Oj, oj,oj vilken dunder kur av penselin jag fick å ögon droppar! En jättekraftig inflammation i ögats slemhinnor var det jag fått. Har tagit kort på det men lägger inte ut dom, det är så groteska kort. Ser ut som att jag åkt på världens fetaste smäll......

å så va det det där med vikten.....

Varför ska jag alltid ha sån vikt noja?? Jag är den jag är å jag ser ut som jag gör! Tänk vad underbart att kunna tänka så om sig själv hela tiden. Men så är dock inte fallet för mig, har hela livet varit en mullig tjej. Vissa perioder har jag vägt lite mindre än andra och så har jag oxå godis noja vissa månader. Hade jag alltid sett ut som en liten tunn sticka å ökat i vikt så är det väl en sak att man mår dåligt över att man blivit lite rund, men jag som alltid haft hull på kroppen borde väl nu efter att ha levt i snart 31 år vara van vid mitt utseende!!??!! Mitt problem ligger nog inte så mycket i maten, jag äter frukost lunch å middag...... mitt problem är allt jävla godis å glass jag trycker i mig. Förra sommaren så gick jag ner 23 kilo, å jag var så lycklig. Hade visserligen fått medicinsk hjälp (reductil) men jag mådde så bra. Kunde ha snygga kläder, orkade leka mer med T. Livet lekte jag vågade mig tom ut i bikini för första gången i mitt liv!!!!! Sen slutade jag med reductilen eftersom att jag inte tyckte att dom gav någon effekt längre. Och simsallabim så hade jag lyckats gå upp tio av de 23 kilona, å det på bara 7 månader!!!!! Jag har ett sånt kraftigt socker beroende att jag blir manisk, otrevlig, och rent utsagt helt hysterisk om jag inte får mitt söt sug stillat!!!! Mår så fruktansvärt dåligt över det här med vikten att jag många nätter gråtit mig till sömns. Min man blir ju helt galen på mig, han älskar mig för den jag är och hur jag ser ut så varför kan jag inte göra det själv då???? Vill inte heller ge barnen vikt noja, men det kommer ju att ske automatiskt om jag fortsätter så här. Nu i dag började jag för sjuttio elfte gången sen nyår med att försöka intala mig om att nu ska jag sluta äta godis...... Jag kan bara hoppas på att det går bättre denna gång, å jag ska verkligen ge allt jag har för att det ska funka. Vi är några tjejer som startat våran egen vikt klubb. Dvs man betalar tio kronor vid varje vägning som sker varannan vecka. Det är tjugo kronor böter om man ökat i vikt. Jag har stått still nu på mina 85 kilo i en å en halv månad, medans alla andra börjar minska drastiskt!!!!! Jag är glad för deras skull men det börjar kännas hopplöst........ Nu ska jag verkligen försöka nå mitt mål å gå ner de tio kilo jag gått upp. Håll en tumme för mig!!!!!!