En inneboende...

För en tid sen så fick jag reda på att jag e gravid! Jag är så underbart lycklig men samtidigt rädd för hur allt ska bli. Jag är medveten om att det självklart kommer att bli en aningen jobbigare med tre barn, men kärleken till ett så underbart mirakel är det som verkligen är störst i världen! Jag går in i vecka sju nu så jag ska inte ropa hej än, men denna gång så känns det som att det e meningen att vi ska få behålla det här barnet. Jag hoppas så hårt å så innerligt att det blir så, Har redan talat om det för Tindra, hon blev glad trots att hon skrikit rakt ut NEJ ALDRIG I LIVET när vi frågat om hon inte vill ha ett syskon till! Nu berättar hon stolt att mamma har en bebis i magen för alla hon kan! Jag har självklart talat om för henne att det fortfarande kan finnas en chans att det inte blir någon bebis, å hon har varit med om det förut två gånger så det va inge konstigt att jag sa så! Jag är så nyfiken på vad det här är för en liten sak, kille/tjej? Något jag har bestämt är att jag inte ska gå upp 25 kilo denna gång som jag gjorde med Rasmus. Det var fruktansvärt vad stor jag blev, å så vägde han ju nästan fem kilo när han såg världen första gången!!!! Med Tindra blev hela jag smal förutom magen, gick endast upp 12 kilo med henne å det e en lagom vikt tycker jag. Så om det här tar sig å vi får en liten bebis i Februari nästa år så ska det bli intresant att se hur mycket jag ökat!!!! Fortsättning om denna graviditet kommer ....

En bra dag.

Det har varit en helt underbar dag i dag, inget bråk under morgonen (inte i går morse heller), skulle ha lämnat barnen på dagis vid nio men vi var klara att gå redan vid halv åtta så det fick bli tidigare! Gick till min syster (myspysivitt) å drack lite kaffe. Passade på att ringa barnkliniken då jag inte hört något från dietisten ang. Rasmus. Han fick ju diagnosen gluten OCH laktos! Kändes himla bra att jag gjorde det. Hon sa åt mig att omedelbart sluta med ta bort gluten å laktos från hans kost. Tydligen så får inte en läkare säga åt en mamma att bara ta bort sånt. Istället för remiss till dietist skulle han ha skickat remissen till en läkare på barn. Det måste göras en grundlig utredning när det gäller gluten och barn. Laktos skulle vara nästintill omöjligt för Rasmus att ha, därimot kunde hon tro att det handlade om komjölks allergi!!!!! Men för att tarmarna inte ska läka ihop (om det är gluten) så får jag inte ta bort sånt från maten. Då ser dom ju inte vid undersökningen om han e sjuk! Jag blir nästan förvirrad själv av det jag skriver nu xD
Satte mig på bussen och åkte till körskolan, hade en dubbel lektion inbokad. Hade det förra gången med och det gick jätte bra. Men i dag så gick det mer än bra!!!!!! Självklart så gjorde jag några tabbar när jag stressade upp mig, men min lärare skrev med STORA bokstäver i sina papper: JÄTTE BRA KÖRNING!!!!!! Jag känner för första gången sen jag började med det här att jag verkligen kan och vill ta körkort. Det börjar tom nästan att vara roligt, förut så var det bara en plåga eftersom att jag inte kunde slappna av överhuvud taget. Nu i kväll så grillade vi, fick magknip. Men det gör inte så mycket då det varit en så himla bra dag <3

Mitt hjärta brast...

Jag har haft det lite kämpigt med min lilla tjej igen ett tag, hon vill inte gå upp på mornarna vilket leder till bråk i slutänden. Å vid läggning spelar det ingen roll vad jag gör för det blir high life här! Har försökt att prata med henne så många gånger om vårat beteende mot varandra men hon bara söår döv örat till. I kväll så sprang hon upp tusen gånger å jag blev till slut arg å skällde på henne. Hon la sig å började ropa på mig istället för att springa fram å tillbaka. Tillslut blev jag jätte arg å gick in till henne. Efter en stunds skällande började jag gråta för jag såg i hennes ögon hur ledsen hon blev! Jag ser det ofta i hennes ögon, men hon funkar på det sättet att när jag försöker fråga och prata med henne om vad som e fel eller vad hon e arg, ledsen eller besviken på så skojar hon bort allt. Så gör hon jämt. Jag har hört många gånger av människor som står mig nära att när dom sagt ifrån på skarpen så blir hon helt tom i blicken å får ett osäkert leende. Hon talar aldrig om vad som bekymmrar henne eller vad som gör henne arg osv. Allt jag någonsin fått till svar sen den dagen hon började prata är: jag vet inte! Det spelaar ingen roll vad det handlar om. Vill jag veta vad som hänt under dagen så vet hon inte, vill jag veta varför hon gjorde något dumt så vet hon inte, vill jag veta varför hon e ledsen å gråter så vet hon inte. Så håller det på. Men nu i kväll när jag såg hennes ögon så började jag att gråta, det gjorde så ont i mig att se hur ledsen hon va och när hon frågade varför jag grät så sa jag som det va. Att jag blir så ledsen i hjärtat å själen av att se hur dåligt hon mår och att hon inte vill prata med mig! Självklart fick jag det osäkra leendet innan hon försökte skratta bort mina ord samtidigt som hon försökte intala mig att hon inte alls var ledsen. Jag kontrade snabbt med att säga att sådant såg mammaor å pappor i sina barns ögon. Hon satte sig upp å stirrade upp på väggen. Sen va hon tyst en stund innan hon pekade på korten på sig själv som bebis- två års ålder å sa: Där e jag liten!!! Jaa, svarade jag osäkert för jag viste inte riktigt vad som skulle komma sen. Då högg hon dolken rakt i mitt hjärta och vred om en miljon varv. Hon sa: När jag va så där liten då tyckte ni om mig!!!!!!! VA?????? gråten snörpte åt strupen på mig å hon fortsatte: ja när jag va så liten så tyckte ni om mig det gör ni inte längre!!!!
Jag ville bara dö, tårarna rann i floder ner för mina kinder medans jag frågade om hon verkligen trodde det va så. Jag såg att hon menade det. Jag såg hur hela hon blev en liten trasa av osäkerhet. Gråtandes talade jag om för henne att jag samtidigt blev glad å ledsen över att hon sa så. Hade hon inte sagt det hade jag inte haft en aning om att hon går och känner så, medans mitt hjärta brast över att hör en sån sak. Det fick mig att börja fundera på varför jag haft sånna problem med henne. Om hon nu inte tror att vi tycker om henne så e det ju inte så konstigt att hon beter sig där efter. Detta blev en vakna upp signal för mig. Det e dax att ta å rannsaka sig själv å se hur jag igentligen beter mig själv. Jag vet att jag inte e perfekt men jag vet oxå att jag inte är någon dålig mamma. Självklart gör jag min fel i uppfostran men jag skulle aldrig göra något som sårade mina barn på flit. Jag vet att hon älskar mig, å jag älskar henne mer än livet själv. Skulle gå i döden för henne. Men om hon upplever det på det viset så e det dax för en mega STOR förändring. Jag vill inte att hon ska minnas tillbaka på sin barndom å mig som mamma som skit, jag vill att hon ska ha fina roliga minnen av den och mig! Nu vet jag att vi har bra stunder med så hon tycker nog inte så hela tiden. Men nu vet jag att detta e början på en bättre tid för oss. Haon förstog nog nu att det lönar sig att prata i bland. Jag hoppas att hon fortsätter med det oavsätt om det e något positivt eller negativt honkänner. Det kommer förmodligen att ta sin tid men nu e vi på rätt väg. Jag älskar min lilla pluttitutta <3 <3 <3 <3 <3

Ute kväll tillsammans!

I går så fick jag å min man ta en barnfri kväll på stan, det var något vi inte gjort på länge tillsammans! Ett år för att vara exakt. Min snälla söta rara lillasyster Mathilda tog med sig sin Fabian och sov här. Vi åkte upp på stan till Rock baren där vi träffade en kompis. Satt där å tog några öl innan vi gled vidare till en arbetskamrat till Bosse! Vi var hemma redan klockan ett, tog en taxi. Men sen skulle vi ju prata lite å innan man kom i säng. Självklart så krånglade lilla skit bebis en del då. Så vid fyra straxt efter så kunde jag lägga ner huvudet på kudden för att sova. Så klart så vaknade lilla gubben halv sju! Jag försökte att ignorera men vid sju så insåg jag att hela han och säng var ner kissat så det va bara att kliva upp! :x
Nu e klockan tolv å jag e sjukt trött, men jag kan lägga mig en stund senare. Hade en super trevlig kväll och det e jag jätte glad överHoppas på fler sånna trevliga kvällar med min man. Jag älskar honom sjukt mycket. Det är så sällan som vi två gör något tillsammans så när det väl händer försöker jag njuta in i det längsta.

Egoist????

I går va jag deppig hela dan, kunde inte sätta fingret på varför! Efter tv:n så gick jag å la mig, då kom det till mig. Från ingenstans började jag att gråta helt hejdlöst. MIN ÄLSKADE SYSTER SKA FLYTTA..... TILL GOTTLAND!!!!!!!!!! Jag kunde inte sluta gråta, väckte nästan Rasmus flera gånger. Hon är min bästa vän,å snart så finns hon inte i min närhet längre. Jag vet det finns telefon, dator å papper & penna! Men det e inte samma sak. Hon är den som jag berättar allt för, den som jag går hem till när det blir jobbigt här hemma. Hon är den som jag ser som min bästis (lite fjortis men ändå). Jag har väl inte tagit det på så stort allvar, hon har alltid varit impulsiv, men när det väl gäller så har hon "fegat ur". Men igår så insåg jag att hon tänker genomföra det här. Jag är egoistisk, kan inte hjälpa det. Jag var med när båda hennes barn föddes å jag älskar dom lika mycket som jag älskar henne. Jag är självklart jätte glad över att hon har träffat den "rätte", å jag vill att hon ska vara lycklig. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det är han som e hennes prins charming. Samtidigt som jag knappt kan andas när jag tänker på att hon inte ska finnas här runt hörnet längre. Jag började gråta i dag när vi pratade om det och mår bajs för det. Jag vill inte att hon ska känna sig som en skit för att hon vill satsa på det här som förmodligen är jätte rätt för henne och hennes barn. Det är en konstig sak att försöka vänja sig vid! Om jag någonsin kommer att göra det? Jag önskar henne all lycka, men jag kommer sakna henne så fruktansvärt mycket. Det finns inga ord som kan beskriva hur ont det gör i mig, och det samma gäller för hur mycket hon betyder för mig! Jag vet att hon inte skulle göra det här om hon inte tänkt över det hela och att hon inte trodde det var rätt. Så lycka till min älkade syster.... MIN BÄSTA VÄN! <3

Tröttast i världen det e jag!

Fy fan vad jobbigt allt e när man har en liten prins som inte alls mår bra! Hans astma har varit jätte jobbig nu i ett par dagar! Ville inte lämna honom på dagis i dag men hade ett viktigt informations möte med försäkringskassan som var tvunget att gås på! Jag hade mobilen på ljudlöst utifall att dom skulle ringa å säga att han var sämre. Har inte sovit på snart fyra nätter, han hostar nästan lungorna ur sig. Vi har fått ta upp honom sent på kvällen/ natten senaste dagarna för att ge mer medicin. Nääää nu vill jag inte ha mer sjuka barn. Men som sagt det verkar vara min lott här i livet!! Till råga på allt så har lilla gubben kanske fått mjölk allergi oxå! Blir galen på det här! Inte konstigt att man har huvudvärk 24 timmar om dygnet. Jag hinner aldrig varva ner å slappna av innan det e dax för nästa grej. Nu något lite roligare: Jag ska ju börja arbetsträna. Å jag fick göra det på blomsterlandet nere vid Willys! Ska börja om en vecka ungefär, något jag verkligen ser fram emot = ). Det är till en början bara 25% men ska ökas snarast enligt mig! Mitt mål är att verkligen kämpa för att få ett jobb innan 1:a december i år! Min sjukersättning går ut i slutet på november å jag/ vi har inte råd att jag ska få af:s ersättning. Dvs 223 kr / dag å då ska det dras skatt från det oxå. Så finns det någon därute som känner sig manad att ge mig ett arbete till december så hojta till! Jag har ju jobbat inom vården förut, men vill inte tillbaka till sjukhem. Personlig assistent kan jag tänka mig det e inte lika tungt. Men som sagt den som lever får se vad som händer! Jag har siktet inställt på arbete iaf!
Körningen har jag inte tagit tag i än. Ska ringa till körskolan på måndag å beställa tider igen. Nu känns det bättre, å vill jag ha det där förbannade kortet så måste jag börja nu!

Följ min blogg med bloglovin