Klev upp i lagom tid, kände mig glad! Så vaknade barnen. Jag bad om hjälp , Oskar ville sitta i soffan å kunde inte komma upp. Inte mycket begärt när jag ändå står å gör frukost till dom. Då började bråken, ingen som lyssnar bär jag ber dom att sluta bråka! Det bara brast!!!! Först blev jag skit arg, å det missade dom inte vill jag lova. Gick ut i köket å lugnade ner mig. Går sen tillbaka in i rummet å försöker förklara att jag inte vill ha det så här längre. Att vi måste få det att funka utan att någon gapar å skriker å bråkar! Dom tittade inte på mig, tvn lockade mer. Jag började gråta!!! Förklarade genom mina hysteriska snyftningar att jag inte orkar mer snart. Att dom måste börja lyssna osv. Rasmus kom å kramades snabbt. Han ville inte till dagis i dag, sa att han hade ont i örat å att han längtade tillbaka till älgen. Han e lite snorig så jag ringde dr. Lovade honom att vara med på dagis en stund. Väl där så gick örat över. Men jag vet inte, kanske har han ont eller så va det kanske en reaktion på den jobbiga morgonen?!
Känner vara att jag e så jäkla trött på att gå å ständigt ha dåligt samvete för att jag hela tiden skäller å e arg! Självklart har vi bra stunder oxå men det känns som att jag bara e en elak mamma:(
Nä nu ska jag sluta beklaga mig å ta tag i det här skitiga hemmet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar